Idag fick himlen ta emot ytterligare en ängel, min älskade mormor Eva. Tidigt imorse somnade hon in lugnt och fint, de var väntat eller hur man nu ska säga de fint. Mormor har varit dement i många år och på sista tiden blivit sämre, ingen smärta men bara dålig. Till slut åt hon inte och blev bara liggandes. Kunde inte titta på bra eller prata, kroppen slog bara av, men ändå inte helt fram tills idag! Men den 20e december var jag i Hedemora (därifrån jag kommer & där också mormor låg på boende) och firade jul med min familj. Mamma hade meddelat några dagar tidigare att mormor blivit sämre och inte hade långt kvar, hon sa att den som kände för de kunde åka dit när vi ändå var i stan. Jag kände ett väldigt starkt behov över att åka dit den dagen, fick med mig en av mina systrar. Och nu i efterhand känner jag sån glädje mitt i all sorg, att jag är glad över att fått hålla hennes hand och pussa hennes panna en sista gång! Min fina mormor som jag knappt kände igen den sista gången. Men hon såg ändå att vi var där, även fast hon troligen knte alls kände igen oss, men hon häll hårt i våra händer, titta med små små ögon och till och med log ibland, de värmer än i mitt hjärta! Hon var stark den dagen men ändå inte, hon försökte prata men de gick inte. 

Äntligen är de lite vitt på makren men de kommer väl inte dröja länge innan det borta igen.. Fick fylla på min julkänslelåda lite iallafall för i år har jag en mysig julkänsla, de var längesen jag hade de! Med två barn rikare (och förhoppningsvis en vit jul) kan jag återigen få känna den mysiga känslan som man gjorde när man var liten!